日系カナダ人独り言ブログ

当ブログはトロント在住、日系一世カナダ人サミー・山田(48)おっさんの「独り言」です。まさに「個人日記」。1968年11月16日東京都目黒区出身(A型)・在北米30年の日系カナダ人(Canadian Citizen)・University of Toronto Woodsworth College BA History & East Asian Studies Major トロント在住(職業記者・医療関連・副職画家)・Toronto Ontario「団体」「宗教」「党派」一切無関係・「政治的」意図皆無=「事実関係」特定の「考え」が’正しい’あるいは一方だけが’間違ってる’いう気は毛頭なし。「知って」それぞれ「考えて」いただれれば本望(^_-☆Everybody!! Let's 'Ponder' or 'Contemplate' On va vous re?-chercher!Internationale!!「世界人類みな兄弟」「平和祈願」「友好共存」「戦争反対」「☆Against Racism☆」「☆Gender Equality☆」&ノーモア「ヘイト」(怨恨、涙、怒りや敵意しか生まない)Thank you very much for everything!! Ma Cher Minasan, Merci Beaucoup et Bonne Chance 

한국의 독립운동(韓國-獨立運動)류관순(柳寬順)★Tombes des trois martyres ☆=이봉창(李奉昌)윤봉길(尹奉吉)백정기(白貞基)삼의사묘「三義士墓」

한국의 독립운동(韓國-獨立運動)은 대한민국의 대표적 역사운동이다. 문서에서는 일제 강점기에 이뤄졌던 한국의 독립운동에 관해 설명하면서 한일 합병 조약 이전의 것은 제외한다. ノルウェー語⇒Den koreanske uavhengighetsbevegelsen (koreansk hanja: 抗日運動; hangeul: 항일운동; revidert romanisering: Hangil Undong eller 獨立運動; 독립운동; Dongnip Undong; japansk: 朝鮮独立運動; Chōsen dokuritsu undō) betegner den koreanske motstanden mot den økende japanske innflytelsen i landet og siden det japanske kolonistyret i Korea(日本人による朝鮮植民地支配) fra ca. 1895 til 1945(1895年(日清戦争)から1945年(日本の敗戦(無条件降伏).Kongedømmet Joseon(朝鮮) ble på slutten av 1800-tallet(1800年?) utsatt for press fra fremmede makter. Etter den japanske seieren i den første kinesisk-japanske krig i 1895 ble Korea(1895年、朝鮮で反(抗)日運動?) løsrevet fra sine bånd til Qing-dynastiets Kina(大清(朝)帝国=辮髪(満州(女真)族), og etter en ny japansk seier i den russisk-japanske krig i 1905(1905年の日露戦争。日本の勝利), ble den russiske innflytelsen i Korea fjernet(帝政ロシアは朝鮮から撤退), og Korea ble gjennom(朝鮮政府) Eulsatraktaten ble Korea et japansk protektorat. Fem år senere, i 1910(1910年、日韓併合), ble Korea annektert som en del av Japan gjennom den japansk-koreanske annekteringstraktaten(日本による大韓帝国併合). インドネシア語→朝鮮独立運動=Gerakan kemerdekaan Korea adalah kampanye militer(軍) dan diplomatik(外交) yang memperjuangkan kemerdekaan Korea(韓国) dari Jepang(日本). Setelah Korea dicaplok oleh Jepang pada tahun 1910(1910年、日韓併合), perlawanan lokal memuncak dengan meletusnya Gerakan 1 Maret pada tahun 1919(1919年、3・1独立運動=朝鮮全土に波及), yang kemudian dipadamkan dan membuat pemimpin-pemimpin Korea(朝鮮半島) melarikan diri ke Tiongkok(中国). Di Tiongkok, aktivis kemerdekaan Korea membina hubungan dengan pemerintahan Nasionalis yang mendukung pemerintahan Korea dalam pengasingan. Pada saat yang sama, Pasukan Pembebasan Korea yang beroperasi di bawah Dewan Militer Nasional Tiongkok (中国において民族主義台頭?)dan kemudian pemerintahan Korea dalam pengasingan) melancarkan serangan terhadap Jepang.Menjelang berakhirnya Perang Dunia II, Uni Soviet(ソ連) menduduki Korea bagian utara, sehingga membuat Korea terpecah menjadi Korea Utara dan Selatan. 3·1 운동(三一運動) 또는 3·1 만세 운동(三一萬歲運動)은 일제 강점기에 있던 한국인들이 일제의 지배에 항거하여 1919년 3월 1일 한일병합조약의 무효와 한국의 독립을 선언하고 비폭력 만세운동을 시작한 사건이다. 3·1 혁명 또는 기미독립운동이라고도 부른다. 대한제국 고종이 독살되었다는 고종 독살설이 소문으로 퍼진 것이 직접적 계기가 되었으며, 고종의 인산일(=황제의 장례식)인 1919년 3월 1일에 맞추어 한반도 전역에서 봉기한 독립운동이다. 3·1 운동을 계기로 다음 달인 4월 13일 중국 상하이에서 대한민국 임시 정부가 수립되었다. スペイン語⇒日本(植民地統治)占領下=Ocupación japonesa  La ocupación japonesa era opresiva en gran parte, provocando el aumento de los movimientos coreanos de independencia(日本統治下において朝鮮独立運動). En el año 1919(1919年、3・1独立運動), los movimientos se opusieron a lo largo del país; el más notable(注目に値する) fue el movimiento(運動) primero(最初(主要) de marzo. (3月=el movimiento de Samil(3・1運動). La política de ocupación(占領) fue cambiando con los años. Inicialmente, era una represión fuerte en los primeros décimos. Esta época se llama “amhukki” (en hangul(朝鮮(ハングル)語読み⇒): 암흑기), el período oscuro(この期間?), porque (なぜなら)más de 10 000 coreanos fueron arrestados por razones políticas(約1万人が警察に逮捕された).2​La dureza de la ocupación japonesa aumentaba(日本による占領統治) los apoyos en los movimientos para la independencia coreana(朝鮮の独立運動). Muchos coreanos tuvieron que emigrar a otros lugares como Manchú y Japón(多くの朝鮮人たちが満州及び日本に移住). Hubo un grupo prominente de los comunistas coreanos(目立った集団は朝鮮人共産主義者たち) con una gran limitación de su actividad en Japón(日本では活動へ大きな制約(規制)があった).2​Parcialmente (一部的)debido a la resistencia contra las políticas coloniales(植民地政策に対して反抗), los japoneses relajaron algunas políticas (政治的)duras. El heredero coreano del emperador final se casó con una princesa japonesa llamada Nashimoto(最後の朝鮮皇帝(大韓帝国)の王子が梨本宮家に養子入り?). La prohibición de los periódicos coreanos se eliminó(朝鮮語禁止、殲滅の期間), permitiendo la publicación(出版許可) de Choson Ilbo(《조선일보》(朝鮮日報, 영어: The Chosun Ilbo) y The Dong-a Ilbo(《동아일보》(東亞日報, Dong-A Ilbo) Los funcionarios coreanos(朝鮮人の職員たち) recibieron un sueldo igual que al de los japoneses(日本人たちへの平等). La flagelación fue quitada para los delitos menores, sin embargo(禁止), no para otros. Las leyes hicieron interrupción(中断) en el entierro, matanza y en las costumbres tradicionales(伝統的衣装), además, los mercados de los campesinos fueron eliminados o reformados(改革派除去(殲滅)).3​Después de la introducción de un código sobre la seguridad en 1925, la libertad civil fue restringida. Luego, en el proceso de la invasión a China(中国侵略の過程) y la segunda guerra mundial(第二次世界大戦), la dureza de la ocupación(占領) aumentó otra vez.  이봉창(李奉昌, 1900년 8월 10일 ~ 1932년 10월 10일)은 일제 강점기의 상인, 독립운동가이다. 본관은 전주(全州)[1].일본으로 건너가 상인 등으로 활동하다가 대한민국 임시정부가 있는 중화민국 장쑤 성 상하이로 건너가 한인애국단 단원이 되었다.경성부의 중류층 가정에서 태어나 가정 형편으로 중학교에 진학하지 못했고 상점 점원, 철도청 견습생으로 일했고, 일본으로 건너가 상점 점원과 막노동 등에 종사하였다. 1918년 철도국의 견습사원이 되었으나 1년 후 조선인보다 늦게 입사한 일본인들에게 혜택을 주는 것에 분개하여 철도국을 그만두었고, 1928년에는 히로히토 천황의 즉위식에 구경하러 갔다가, 한글과 한문으로 된 편지를 소지하고 있었다는 이유로 체포되어 11일간 수감되었다. 조선인과 일본인을 차별하던 조선총독부의 정책에 불만을 품고 일본 정부에 항거하게 되었다. 1931년 중국으로 건너가 상하이 한인거류민단을 통해 김구를 찾아갔다. 능행에 오르던 천황을 눈앞에서 본 것을 밝히고 천황을 제거할 계획을 모의하였다. 1932년 일본에 건너가 도쿄의 경시청 사쿠라다 문(櫻田門) 앞에서 일본 천황을 폭탄으로 저격하려 하였으나 실패하였다. 일본식 이름은 기노시타 쇼조(木下昌藏), 다른 가명은 아사야마 쇼이치(朝山昌一)이다. 경성부 출신. 李奉昌(日語:李奉昌,韓語:이봉창,1900年8月10日-1932年10月10日),生於漢城府,大韓民國獨立運動支持者,1932年1月8日,爭取大韓民國獨立的組織韓人愛國團派李奉昌到首都東京恐襲正在閱兵的昭和天皇(是為櫻田門事件),最終手榴彈只傷及一名近衛兵,同年因大逆罪被判死刑李奉昌Lee Bong-chang (August 10, 1900 - October 10, 1932(1900年8月10日生まれ・1932年10月10日処刑死) was a Korean independence activist during the Japanese occupation of Korea(日本による植民地支配に対する独立運動家). In 1932(1932年に), he attempted unsuccessfully to assassinate Japanese emperor Hirohito with a hand grenade(手榴弾で天皇裕仁暗殺を試みたが失敗), which became known as the Sakuradamon Incident(桜田門事件として知られる).フランス語→Biographie(背景) Né à Hanseongbu (京城=現ソウル(韓国首都)⇒aujourd'hui Séoul), Lee Bong-chang est le fils de Lee Jin-gyu (이진규, 李鎭奎) et a grandi dans un milieu nationaliste(民族主義者). Il sort diplômé de l'école élémentaire (小学校卒業=学士号?)Munchang (韓国の現聞昌)à Yongsan-(龍山区)gu puis travaille comme vendeur (商人として働いた)dans un magasin(店舗) et (加えて)commence(商業) une formation d'ingénieur ferroviaire. En 1925, il déménage au Japon avec son frère aîné, Lee Beom-tae. Il est adopté par une famille japonaise d'Osaka et prend le nom japonais de Kinoshita Shojo (木下昌藏). En 1931, Lee Bong-chang se rend à Shanghai où il rencontre Kim Gu(1931年、李氏は上海で金九と面会), dirigeant du gouvernement provisoire de la République de Corée(朝鮮臨時政府の代表) et(さらに) chef du mouvement d'indépendance coréen(朝鮮独立運動の首領). Lee rejoint la ligue patriotique coréenne, fondée par Kim(李は金によって発足された朝鮮愛国党?に加盟(参入), et prépare un plan pour assassiner Hirohito, l'empereur du Japon(日本天皇裕仁暗殺を試みる).Pour obtenir des grenades(手榴弾を獲得), Lee prête serment à la résidence de Kim Hae-san le 13 décembre 1931(1931年12月13日、金 ?の住民): "Je jure, de tout mon cœur(私の心全て), de devenir membre de la ligue patriotique coréenne(朝鮮愛国党の会員として奉仕), qui est dédiée à la restauration de l'indépendance(独立の回復) et de la liberté(自由(解放) de notre mère-patrie (我々自身の党)et(加えて) au massacre du chef ennemi(敵の首魁を虐殺)." Pour célébrer cet instant, une photographie montrant Lee avec une grenade(李は手榴弾とともに) dans chaque(すべて) main fut prise. Il partit ensuite pour Tokyo le 17 décembre(12月17日、東京).Le 9 janvier 1932(1932年1月9日), près de la porte de Sakuradamon (櫻田門), Lee Bong-chang jeta une paire de grenades sur le convoi d'Hirohito. Un garde de l'empereur fut blessé mais le souverain ne fut pas touché. Lee fut arrêté sur place. Il fut condamné à mort et fut pendu à la prison d'Ichigaya.  Postérité  Après l'indépendance de la Corée, Kim Gu fit inhumé les restes de Lee au parc Hyochang, en même temps que ceux de Yoon Bong-gil (윤봉길, 尹奉吉) et de Baek Jeong-gi (백정기, 白貞基). Le site est aujourd'hui appelé Tombes des trois martyres (삼의사묘, 三義士墓). Une statue de Lee avec une grenade dans la main fut également érigée dans le parc. Lee fut décoré à titre posthume de l'ordre du Mérite pour la fondation de la nation (ordre du Président) en 1962.ロシア語⇒三一独立運動=Движение 1 марта или Движение Самиль (кор. 삼일운동?, 三一運動?) — одно из самых ранних национальных корейских движений во время японского господства. Название ему было дано после инцидента, происшедшего 1 марта 1919 года. 朝鮮独立運動⇒第二次世界大戦下の外交=World War II diplomacy Although the Empire of Japan had invaded and occupied northeast China from 1931(1931年、大日本帝国は中国東北部に侵攻し占領しながらも), the Nationalist Government of China tried to avoid declaring war against Japan(中国国民政府は日本への宣戦布告を避けた) until the Empire directly attacked Beijing in 1937(1937年に帝国が直接北京を攻撃するまで), sparking the Second Sino-Japanese War(第二次中日戦争の勃発). After the United States declared war on Japan in 1941(1941年、アメリカが日本に宣戦布告), China became an Ally of World War II(中国は第二次世界大戦の連合国一員となった), and(さらに) tried to exercise its influence within the group to support Asian anticolonialist nationalism(アジアの反植民地闘争を支援し、影響力を行使しようと試みた), which included the demand of the complete surrender of Japan (日本の完全な降伏を要求するのも含んだ)and(加えて) immediate independence of Korea afterwards(以後、即座(早急な)の朝鮮独立).[5]China tried to promote the legitimacy of the Provisional Government of Korea (中国は朝鮮臨時政府の正当性を上昇しようと試みた=KPG), which was established by Koreans in China after the suppression of the March 1st Movement in Korea(3・1独立運の弾圧後、朝鮮人により中国で設立された). The KPG was ideologically aligned with the Chinese government of the time(当時、大韓臨時政府は思想的には中国政府に足並みをそろえていた), as independence leader Kim Gu (独立指導者金九)had agreed to Chiang Kai-shek's suggestion to adopt the Chinese Three Principles of the People program(蒋介石提唱の中国三民主義(三つの原則)を採用する提案に合意) in exchange for financial aid.(資金的支援と引き換え)[5] At the same time(その当時), China supported the leftist independence leader (中国は左翼独立の指導者→を支援していた)Kim Won-bong(金 元鳳(キム・ウォンボン、김원봉、1898年9月28日 - 1958年11月)は、朝鮮の独立運動家、中国の軍人、北朝鮮の政治家である。号は若山김원봉(金元鳳, 1898년 9월 28일 (음력 8월 13일) ~ 1958년)은 일제 강점기의 독립운동가이자 조선민주주의인민공화국의 정치인이다. 호는 약산(若山), 본관은 김해(金海)이다ベトナム語⇒Kim Won-bong (Hàn Quốc:김원봉, hanja:金元鳳, 13 tháng 8 năm 1898 – tháng 11 năm 1958) là một nhà hoạt động độc lập, nhà chính trị người Triều Tiên, có ngoại hiệu là Yaksan(약산, 若山) and (及び)convinced the two Kims to form the unified Korean Liberation Army (KLA)(二人の金氏が統一朝鮮解放軍を設立(組織)できると確信). Under the terms in which the KLA was allowed to operate in China(朝鮮解放軍の名の下、中国での活動(作戦)が許可された), it became an auxiliary of China's National Revolutionary Army until 1945(1945年まで、中国の国民革命軍の補助となった). China's National Military Council(中国の国民軍法会議は) had also decided that "complete independence" for Korea (同じく、朝鮮の”完全なる独立”を決定)was China's fundamental Korean policy(中国の基本的な朝鮮政策); otherwise(でなければ(一方), the government in Chongqing tried to unify the warring Korean factions(重慶政府は朝鮮人派閥の統一を試み、警告していた).[5]Although Chiang and Korean leaders like Syngman Rhee tried to influence the US State Department to support Korean independence(蒋介石と李承晩のような朝鮮の指導者はアメリカ国務省に働きかけ(影響を及ぼし)朝鮮独立を支援させようとしたにも関らず) and(加えて) recognize the KPG(朝鮮臨時政府を承認), the Far Eastern Division(極東部局) was skeptical(は懐疑的だった). Its argument was that the Korean people(論議は朝鮮の人々→) "were emasculated politically"(政治的に無気力(骨抜き) after decades of Japanese rule(数十年に渡った日本による支配以後は), and(さらに) showed too much disunity(無統制すぎる), preferring a condominium solution for Korea(朝鮮の共同統治(管理)による解決を提案) that involved the Soviets(ソ連を関連(巻き込む?)させる).[5] China was adamantly opposed to Soviet influence in Korea(中国は毅然(頑固)にソ連の朝鮮に対する影響力に反対した) after hearing about Soviet atrocities in Poland since its "liberation"(”解放”以来のポーランドにおけるソ連の大暴虐行為を耳してから) By the Cairo Conference(カイロ会談では), the US and China came to agree on Korean independence(アメリカと中国は朝鮮の独立に同意) "in due course"(”やがて”), with China(中国とともに) still pressing for immediate recognition of the exile government(亡命政府の早急な(即時の)承認を求めた) and(さらに) a tangible date for independence(独立の具体的日程). After Soviet-American relations deteriorated, on August 10, 1945(1945年8月10日の米ソ関係破綻(決裂)後) the United States Department of War(アメリカの戦争省(部局)は) agreed(合意) that China should land troops in Pusan(中国軍の釜山上陸), Korea from which to prevent a Soviet takeover(朝鮮での、ソ連による引継ぎを阻止するため). However(けれども), this turnaround was too late to prevent the division of Korea(変換(転向)は朝鮮師団を阻止するには遅すぎた), as the Red Army quickly occupied northern Korea that same month(同月、ソ連赤軍はあっという間(敏速)に北部朝鮮を占領).[5]  윤봉길(尹奉吉, 1908년 6월 21일 ~ 1932년 12월 19일)은 조선의 독립운동가이며 교육자·시인이다. 본관은 파평(坡平)이다. 아명은 윤우의(尹禹儀), 호는 매헌(梅軒)이고, 충청남도 덕산에서 태어났다.생애 尹奉吉(韓語:윤봉길 1908年6月21日-1932年12月19日)韓國人本名禹儀,號梅軒,別號奉吉,本贯坡平尹氏。朝鮮獨立運動家,被稱為反日義士。尹奉吉在1908年6月21日出生於大韓帝國忠清南道禮山郡。兩歲時,韓國被日本吞併,淪為其殖民地。1919年,十一歲的尹奉吉親身經歷韓國人爭取民族獨立的“三一運動及其之後的血腥鎮壓。1925年,尹奉吉在家鄉辦學,進行農民教育及啟蒙運動1930年,離開家鄉到中華民國流亡。尹經過東北、青島,輾轉在1931年到達上海市並認識當時在海市組成韓國臨時流亡政府的金九1932年4月26日,尹奉吉加入“韓國人愛國”,並且接受金九的委派,進行刺殺日人的任務奉吉の出自(背景)Early life(成長期)Yun Bong-gil was born in Yesan County in Japanese-controlled Korea in June 1908(尹奉吉は1908年、日本の管理下にある朝鮮礼山郡で生まれた). He attended Deoksan Elementary School( 禮山小学校に通う)and(さらに) also studied in Ochi Seosuk (で同じく学ぶ)a village school that taught Korean and Chinese(朝鮮語及び中国語を教える村の学校). As Korea had been made a protectorate within the Japanese empire in 1905(1905年、朝鮮は日本により保護領化(宗主国), Yun grew up in a troubled country(混乱する祖国で尹は育った). Local resistance grew considerably with the annexation of Korea in 1910(1910年の韓国併合後、地元においての反乱はかなり成長). It culminated in the March 1st Movement in 1919(1919年の3・1独立運動で最高潮に達する) that was aggressively crushed by the Japanese authorities (日本当局により暴力的に鎮圧された)hundreds of protesters were massacred by the Japanese police force and army(千人の参加者が日本軍と警察により虐殺された).[1] The brutal repression(暴慢な弾圧) that followed made many activists flee into China(により多数の活動を中国へ逃避(亡命)させた).By 1926 Yun had become an independence activist(1926年、尹は独立活動家となる), starting evening classes in his home town(地元の町で夜間教室を開設) to help educate people from rural communities about the issues(地方社会の人々の問題に関する教育を補助するため). At the age of 20(20歳のとき), he had organized a reading club(氏は読書会を組織) and(加えて) published several pamphlets(幾つかの通報(パンフレット)を公刊).[2] In 1930(1930年), after establishing two rural athletic associations (スポーツ選手協会を創設)for the nationalist movement(民族主義者運動のため), Yun decided to go to China(中国へ行く決心) because of the Japanese crackdown(なぜなら日本人の抑圧により). On arrival in Shanghai(上海に到着) he joined a nationalist group(民族主義の団体に参加), the Korean Patriotic Corps(朝鮮愛国同盟), that was organized and led by Kim Koo(金九によって組織され率いられた).ポルトガル語⇒爆弾事件=Bombardeio de Xangai Em 29 de abril de 1932(1932年4月29日(天長節), ele executou(処刑された) um atentado usando uma bomba (爆弾)disfarçada de cantil em uma celebração do exército japonês para o aniversário do Imperador Hirohito(裕仁生誕を祝う式典) no Parque Hongku, Xangai. A explosão (爆発)matou Yoshinori Shirakawa, um general do Exército Imperial Japonês(白川 義則(しらかわ よしのり、1869年1月24日(明治元年12月12日) - 1932年(昭和7年)5月26日)は、日本の陸軍軍人。最終階級は陸軍大将、栄典は勲一等功二級男爵 시라카와 요시노리 (일본어: 白川義則, 1869년 1월 24일 ~ 1932년 5월 26일) 는 일본제국 육군의 군인이다+e Kawabata Sadaji (河端 貞次(かわばた ていじ、1874年(明治7年)1月26日 - 1932年(昭和7年)4月30日)は、明治から昭和時代初期の日本の医師河端貞次(日語:かわばた ていじ,1874年1月26日-1932年4月30日)日本明治至昭和時代初期医師。医院在京都開業後,明治45年在上海开设医院。大正11年任上海居留民团行政委員会会長职务,为上海在留日本人学校建設奔走。1932年4月29日,在上海虹口公園参加天長節祝賀式典活动,遭暗杀身亡(见虹口公园爆炸案), um chanceler do governo(政府) dos residentes japoneses em Xangai(上海在住の日本人). Também feriu seriamente Kenkichi Ueda(植田 謙吉Ueda Kenkichi.jpg. 生誕, 1875年3月8日 · 日本の旗 日本、大阪府. 死没, (1962-09-11) 1962年9月11日(87歳没). 所属組織, 大日本帝国陸軍の旗 大日本帝国陸軍. 軍歴, 1898 - 1939. 最終階級, Japan-army-1938-1945 17-1-.gif 陸軍大将+,우에다 겐키치 (일본어: 植田 謙吉 우에다 켄키치[*], 1875년 3월 8일 ~ 1962년 9월 11일) 는 일본 제국 육군의 군인으로, 할힌골 전투(노몬한 사건) 발발 당시에 관동군의 사령관이었다). o comandante da 9ª Divisão do Exército Imperial Japonês(植田は大日本帝国陸軍第9師団長), Kuramatsu Murai (村井 倉松(むらい くらまつ、1888年(明治21年) - 1953年(昭和28年)10月23日)は、日本の政治家。青森県八戸市の8代目市長), o Cônsul-Geral japonês em Xangai(上海日本領事), e Shigemitsu Mamoru(重光葵=A級戦犯(しげみつ まもる、1887年(明治20年)7月29日 - 1957年(昭和32年)1月26日)は、第二次世界大戦期の、日本の外交官・政治家である+시게미쓰 마모루(일본어: 重光 葵, 1887년 7월 29일 ~ 1957년 1월 26일)는 일본의 정치인이자 외교가이다.+ドイツ語→Shigemitsu Mamoru (jap. 重光 葵; * 29. Juli 1887 in der Präfektur Ōita; † 27. Juni 1957 in Yugawara) war im Zweiten Weltkrieg Außenminister Japans. Infolge eines Attentates durch Yun Bong-gil am 29. ), o enviado japonês em Xangai(上海日本大使?). Yoon foi preso na cena do crime(犯罪) e julgado por uma corte militar japonesa em Xangai em 25 de maio(3月25日、上海で日本軍憲兵). Ele foi transferido para uma prisão em Osaka em 18 de novembro(11月18日大阪刑務所に移送) e executado em Kanazawa em 18 de dezembro(12月18日、石川県金沢で処刑された). Seus restos foram queimados no cemitério de Nodayama. Chiang Kai-shek(蒋介石) disse que "um jovem patriota coreano(朝鮮の愛国者)zou algo que dezenas de milhares de soldados chineses(中国軍兵士) não conseguiram".[3]韓國獨立運動(韓語:한국의 독립운동)或朝鲜独立运动(韓語:조선의 독립운동),是指19世纪末至20世纪初,朝鮮半島民眾為摆脱日本殖民统治實現民族獨立的反日鬥爭。1907年8月1日,日本强行解散朝鲜军队,并逼迫高宗让位, 实行所谓的统监政治。许多朝鲜士兵拒绝缴械并携枪出走,组织抗日武装,引发大规模的反日义兵运动[1]:49[2]。1909年10月26日,安重根在哈尔滨火车站将日本首任朝鲜统监府统监伊藤博文击毙[3]:34-35[4]:43-45。 1919年的「三一運動」是獨立運動的第一個高潮韓國獨立人士於中國上海成立大韓民国临时政府。1932年,大韓民國临时政府在上海策動了舉世震驚的虹口公園爆炸案。第二次中日戰爭爆發后,上海被日本攻下,临时政府的核心人员十余人流亡到了重庆。从1939年到1945年抗日戰爭期間,大韓民国临时政府在重庆组织光复军。光復軍利用其通曉日語的優勢,主要從事書寫標語、對敵廣播喊話等瓦解敵軍工作以及審問敵軍戰俘、破譯敵軍口令等工作[5]。 而从1932年起,朝鲜共产党領導人金日成就在中国东北开展抗日游击活动。共产党人所领导的游击队是主要朝鲜抗日力量之一。金日成所率領的部隊在1937年攻下朝鮮半島北部普天堡鎮,可是在1941年被迫退出到苏联。 1945年,日本向盟軍無條件投降,美軍軍事佔領朝鮮半島北緯38度以南領土,成立了美國軍政廳;蘇聯軍隊佔領北緯38度以北,成立了蘇聯軍政府。1947年秋,美国在联合国提出朝鲜半岛问题,联合国通过一项决议,要求朝鲜半岛举行民选,成立政府后,美蘇撤军。然而,1948年的选举仅在朝鲜半岛南部举行,在选举结果的基础上,8月15日,大韩民国宣布成立。对此朝鲜半岛北部反应迅速,同年9月9日,在苏联的支持下,金日成宣布成立朝鲜民主主义人民共和国。之后因朝鲜半岛两政府之间存在合法性争议,爆发了朝鲜战争スペイン語⇒歴史=Historia Antes de anexación(併合の間) La última dinastía independente de Corea(最終的な朝鮮独立), Joseon continúa más de 500 años y el imperio de Corea también(大韓帝国(李氏朝鮮)は500年続いた). Su posición internacional(国際的地位(身分) y las políticas(政治的) fueron practicadas(実践) por su diplomacia(外交) prudente(用心深い(慎重な) según la dirección (方向)de China(中国). A lo largo de la historia de Joseon(朝鮮史), China observaba (中国亜観察)la caída de la dinastía Yuan (元(モンゴル帝国)朝)y la estableción de Ming (明朝樹立)y Qing al fin(最後の帝国清朝). Pues Joseon mantenía su política del confucianismo (朝鮮は政治的儒教(孔子)道徳?)fuertemente, asegurando su control sobre los asuntos internacionales(国際) y la autonomía internacional(国際的自治), y así es que China era actualmente la suzeranía(中国は実際の宗主国). Las políticas coreanas(朝鮮人の政治) como esto eran efectivas(有効) en mantenerse no sólo la independencia(独立) también autonomía(自治) a pesar de sufrir un serie de la invasión desde Japón y Manchú(日本による侵略と満洲国). Sin embargo(封鎖(通行禁止), en los siglos XIX y primer años del siglo XX(20世紀初頭), la expansión del imperialismo (帝国主義の膨張(拡大)fomentada por la revolución industrial(産業革命) y otros tipos de las modas internacionales(国際) empezó extenderse al Asia (アジアに及んだ)este y el ocaso de China resultaba(結果として中国は) la situación vulnerable (弱かった(傷つきやすい)状況)coreana a la invasión o la agresión extranjera(外国による朝鮮侵略). Esta época, aproximadamente desde 1870 hasta la anexión por Japón en 1910(1910年日韓併合), aparecía las grandes rebeliones(大きな反乱(暴動), revueltas y otro tipo de tumultos, llevando más debilidad del gobierno. El imperio de Corea no podía ejecutar su papel, ganando la intervención desde las grandes fuerzas (列強による干渉(介入)incluso Rusia(ロシア), Japón(日本), China(中国) y una influencia(影響力) menor desde Francia(フランス), Inglaterra(イギリス), los Estados Unidos(アメリカ). En el momento del fin de Primera guerra sino-japonesa en 1895(1895年、日清戦争), era evidente(証拠) que China(中国) no pudo proteger los intereses internacionales de Corea(朝鮮の国際的関心), claramente contra unos enemigos latentes, y también un ensayo de modernización militares(軍の近代化) y de lograr políticas nuevas eran sin suceso. Entre otros asuntos, el tratado de Shimonoseki terminó la primera guerra entre Japón y China(第一次日中戦争(日清戦争)時の下関条約), eliminando la suzeranía e influencia sobre Corea(朝鮮に関する宗主権と関心放棄(除去). Lo que significa terminar el sistema de tributo en muchos siglos. Prácticamente(現実には), la influencia extranjera(外国の影響) fue trasferida desde China a Japón(中国から日本へ変換) porque las fuerzas japonesas aseguraron la hegemonía(日本による侵略と征服(支配) a lo largo de la peninsular coreana durante la guerra(朝鮮半島の戦争). Pues Japón pudo remover la influencia china casi completamente.류관순(柳寬順, 유관순, 1902년 12월 16일[1] ~ 1920년 9월 28일)은 일제 강점기의 독립운동가이다. 본관은 고흥(高興)이다. 일제 강점기에 3.1운동으로부터 시작된 만세운동을 천안에서 주도하다가 체포되어 서대문형무소에서 사망하였다. スウェーデン語⇒Yu Gwan-sun (유관순), född 16 december 1902, död 28 september 1920, var en koreansk frihetsaktivist under det japanska styret av Koreahalvön.Hon var 17 år när hon blev involverad i den koreanska frihetsrörelsen och skickades till fängelse. Under den nationella helgdagen Samiljeol (삼일절) som hålls den 1 mars varje år besöker många koreaner en liten cell som kallas för "유관순굴" (굴 betyder "grotta"). Detta är den lilla cell under marken där hon hölls fången utan tillgång till solljus. 柳寬順(韓語:유관순/류관순,1902年12月16日-1920年9月28日)被譽為大韓民國的聖女貞德。她原是梨花學堂(今日梨花女子大學)的學生。1919年3月1日在京城(今首爾)鍾路區的塔洞公園參與韓國獨立運動,並簽署獨立宣言,成為獨立運動家。之後她把獨立的信息帶返家鄉,並主導多次社會運動。她後來被捕,並被判處7年徒刑。這刑期在33位獨立宣言簽署人當中,刑期最高。基於這個理由,她要求上訴,並被移送至京城。在京城她没有得到減刑,其後更在西大門刑務所內因為嚴刑拷打及營養不良而死,得年只有17歲
김구(金九, 1876년 8월 29일 ~ 1949년 6월 26일)는 일제강점기 독립운동가이자 대한민국의 종교인, 교육자, 통일운동가, 정치인이다. 의열단체 한인애국단을 이끌었고 대한민국 임시 정부 주석을 역임하였으며 1962년 '건국훈장 대한민국장'이 추서되었다金 九(日本語読み: きん きゅう[1]、朝鮮語読み: キム・グ、김구、1876年7月11日 - 1949年6月26日)は、朝鮮の民族主義者、韓国の政治家、韓国独立党党首。韓人愛国団を率い大韓民国臨時政府主席を務め、1962年、建国勲章大韓民国勲章を追叙された。洗礼名ペトロを持つカトリック教徒でもある。1919年以来、上海で臨時政府に参加し、大韓民国臨時政府の警察本部長、内務大臣、大統領代理、国務領(大統領)などを務めた。1924年、満州の朴喜光と通じ親日派暗殺、主要公館破壊などを指揮し、韓人愛国団を組織して李奉昌の桜田門事件、尹奉吉の上海天長節爆弾事件を指示した。1940年から1947年まで大韓民国臨時政府の主席であったが、李承晩と対立して1949年6月26日に暗殺された.金九(韓語:김구,1876年8月29日-1949年6月26日),名昌洙(창수),別號白凡(백범),幼名昌巖(창암),又綽號斗來(두래),宗族排行第九,通稱金九。本貫安東金氏,黃海南道海州郡基洞生。是韓國的一個傳奇人物、著名的獨立運動家。早年參與反對朝鮮王朝的东学党起义,之後因不同原因數度入獄。後來由於出色的政治領導力,金九加入了韓國的獨立運動,且成為領導人。在中國抗日時期,國民政府遷往重慶時,金九所領導的大韓民國臨時政府亦隨之遷於重慶;與中華民國政府關係良好。[1] 然而,亦由於他在民間的聲望遠比其他政敵高出許多,而受到敵視,最後在戰後被暗殺(不少歷史書都暗指這幕後主使者就是大韓民國首任總統李承晚)而死。他在韓國本土被譽為抗日英雄,被現代韓國人尊稱為「韓國的國父」オック語⇒金九=Kim Gu, (en corean: 김구, 金九) nascut lo 29 d'agost de 1876 - mòrt lo 26 de junh de 1949 foguèt Premier ministre del govèrn provisòri de la Republica de Corèa entre lo 9 d'abril 1923 e lo 23 d'abril 1924 e President del govèrn provisòri de la Republica de Corèa entre lo 13 de març de 1940 e lo 3 de març de 1948. ministre dels afars interiors entre 1920 e 1926. 
박헌영(朴憲永, 1900년 5월 28일?[1] 충청남도 예산 ~ 1956년 12월 5일?[2])은 한국의 독립운동가, 언론인·노동운동가·정치가이자 조선민주주의인민공화국의 정치인이다.朴 憲永(パク・ホニョン、朝鮮語: 박헌영、1900年5月28日 - 1956年12月)は、朝鮮の独立運動家・共産主義者・政治家である。南朝鮮労働党(南労党)の指導者として、韓国側から朝鮮戦争の開始に関わったが、1953年に金日成に「米帝国主義のスパイ」罪に問われて処刑された[2]。字は徳永、号は而丁(イジョン・이정)、金 成三(キム・ソンサム・김성삼)。スウェーデン語⇒박헌영(朴憲永Pak Hon-yong, född 28 maj 1900 i Yesan, avrättad i december 1956 (?) i Pyongyang(平壌), var en koreansk kommunistisk politiker(朝鮮人共産主義政治家). Under det japanska koloniala styret av Korea(日本による朝鮮植民地支配) grundade han Koreas kommunistiska parti 1925(1925年、朝鮮共産党創設), men partiet upplöstes av de japanska myndigheterna och Pak sattes i fängelse i tre år. När han släpptes fri 1928 begav han sig till Sovjetunionen(1928年にソ連?+29年、モスクワの東方勤労者共産大学(Коммунистический университет трудящихся Востока имени И. В. Сталина/Communist University of the Toilers of the East)にて若きホーチミンと一緒の写真もある) där han stannade tills 1933 då han for till Shanghai(1933年、上海). Pak arresterades dock av japanerna i Shanghai och satt sedan i fängelse fram till 1939(1939年、上海で日本人に逮捕された). Under andra världskriget levde Pak ett stilla liv för att undvika fler fängelsevistelser.Efter krigsslutet framträdde Pak åter i politiken och i september 1945 återupplivade han det koreanska kommunistpartiet i Seoul och blev dess ordförande. Pak ådrog sig dock den amerikanska ockupationsmaktens misstänksamhet och 1946 flydde han till den sovjetkontrollerade norra delen av Korea för att undvika arrest. När Demokratiska folkrepubliken Korea grundades 1948 blev han utnämnd till vice premiärminister och utrikesminister och följande år blev han utsedd till vice ordförande i Koreas arbetarparti.Kim Il-sung hyste dock misstankar mot Pak Hon-yong och omedelbart efter det att stilleståndsavtalet i Koreakriget undertecknats 1953 arresterades Pak anklagad för förräderi och spionage. 1955 ställdes han inför rätta och dömdes i december samma år till döden. Han avrättades troligen året därpå. 
南朝鮮労働党(みなみちょうせんろうどうとう)は、かつて韓国で結成された共産主義政党。南労党(남로당、ナムノダン)とも呼称される。概説=1946年11月に朝鮮共産党・朝鮮新民党・朝鮮人民党が合併し、呂運亨(のち離党)、許憲、朴憲永を中心として南朝鮮労働党が結党された。彼らは韓国内部で麗水・順天事件などの反乱を引き起こすなどした・・・旧党員は、金日成政権下で南労党派として隠然たる勢力を保っていたが、朝鮮戦争休戦後に粛清の対象となった。1953年、朴憲永、李承燁など主要構成員13名がアメリカのスパイ、政府転覆の謀議、などの容疑により次々と逮捕され、朴憲永を除く12名が起訴、同年の裁判で李承燁ら10名に死刑、尹淳達に15年刑、李源朝に12年刑が言い渡された。1955年には朴憲永が起訴され、死刑を言い渡され、その後執行された。なお、1953年の裁判で死刑を言い渡されていた被告9名は朴憲永の裁判まで死刑を執行されず、朴憲永の裁判に出廷し、朴憲永に不利な証言をさせられた。この事件を契機に南労党派に対して大規模な粛清が行われ、他の南労党派も粛清を受けた。남조선로동당(南朝鮮勞動黨, 영어: Workers' Party of South Korea), 줄여서 남로당은 1946년 11월 23일 서울에서 조선공산당, 남조선신민당, 조선인민당의 합당으로 결성된 대한민국의 공산주의 정당이다. 당수는 초대 여운형, 2대 허헌, 3대 박헌영이 맡았다. 기관지로 노력인민이 있었다.南朝鮮劳动党(朝鮮語:남조선로동당/南朝鮮勞動黨),简称南劳党,是朝鲜半岛历史上的一个共产主義政党。朝鲜民主主义人民共和国建国后,其并入朝鲜劳动党,原南劳党成员构成的派系被称为国内派或南劳派。
여운형(呂運亨, 1886년 5월 25일 ~ 1947년 7월 19일)은 일제 강점기의 독립운동가 겸 저술가이다. 1945년 8월에 건국준비위원회 위원장을, 9월부터 1946년 2월까지 조선인민공화국의 부주석을 지내기도 했다. 구한 말 평등 사상을 수용하여 노비들을 해방시키고, 교육·계몽 활동을 하다가 1907년 대한협회에서 주최하는 강연회에서 안창호(安昌浩) 연설에 감화되어 독립 운동에 투신했다.呂 運亨(日本語読み:りょ・うんきょう、朝鮮語読み:ヨ・ウニョン、1886年5月26日 - 1947年7月19日)は、朝鮮独立運動家、政治家である。太平洋戦争終結後の1945年8月、建国準備委員会を立ち上げ、9月には朝鮮人民共和国を結成した。1947年、ソウルからの移動中、白衣社の李弼炯ら5人によって狙撃され、殺害された。デンマーク語→여운형(呂運亨Lyuh Woon-hyung (født 25. maj 1885 i Yangpyeong, død (myrdet) 19. juli 1947 i Seoul) var en koreansk nationalistisk politiker(朝鮮の民族(国家)主義的政治家). Lyuh blev født i en yangban-familie (両班家族出身)af lav status og studerede(学生の身分) ved den progressive Paeje-skole. I 1914 rejste han til Kina(1914年に中国?), hvor han blev trukket ind den eksilkoreanske rørelse mod japans styre i Korea og blev en af grundlæggerne af Republikken Koreas provisoriske regering som havde sit sæde i Kina(中国の大韓臨時政府). Lyuh hentede sin inspiration(鼓舞(啓発) fra mange forskellige sider og kunne samarbejde med aktivister fra flere politiske lejre i den eksilkoreanske rørelse. I 1921 (1921年)rejste han med en eksilkoreansk delegation(代表) til Sovjetunionen(ソ連) for at deltage i en konference(会議), hvor han mødte både Lenin og Trotskij(トロツキー). I 1929 blev han arresteret af japansk politi i Shanghai (1929年、上海で日本警察により逮捕された)og sendtes til Japan, hvor han dømtes til tre års fængsel for oprørsk virksomhed. Efter frigivelse indledte han en journalistisk(報道記者) karriere og udsattes for pres fra de japanske myndigheder at støtte den japansk ledede(日本の指導者) stat og Japans(日本) krig i Kina(中国), men han nægtede konsekvent at gå med til dette, hvilket gjorde ham til en respekteret person blandt koreanere. Efter Japans nederlag i 2. verdenskrig bad den sidste japanske generalguvernør i Korea(日本人朝鮮総督?), Nobuyuki Abe(阿部 信行(あべ のぶゆき、1875年(明治8年)11月24日 - 1953年(昭和28年)9月7日)は、日本の陸軍軍人、政治家。 陸軍士官学校9期、陸軍大学校19期(恩賜)、陸軍大将+아베 노부유키(일본어: 阿部 信行, 문화어: 아베 노부유끼, 1875년 11월 24일 ~ 1953년 9월 7일)는 일본의 육군 군인·정치인이다. 제36대 총리대신과 마지막 조선총독을 지냈다.[1] 일본의 패전 이후 할복 자결을 시도하였으나 실패하였다.)Lyuh om at tage ansvar for opretholdelse af lov og orden under det koloniale(植民地) styres afvikling. Lyuh oprettede folkekommittéer som skulle overtage den lokale forvaltning og skabte Folkrepublikken Korea(大韓民国). De amerikanske styrke(アメリカ)r i Sydkorea(韓国) ville dog ikke erkende Lyuhs interimsregering og Lyuh fejlede i at oprette en samlet koreansk stat i sommeren 1947. Den 15 juli 1947 blev Lyuh skudt af en 19-årig mand, som tilhørte en koreansk højregruppering(1947年7月15日、呂は暗殺された). 
安 在鴻(アン・ジェホン、1892年11月30日 - 1965年3月1日)は、朝鮮独立運動家、政治家。号は「民世」(ミンセ、민세)・・・1942年12月、「朝鮮語学会」の朝鮮語辞典編纂事業事件への関与を疑われ、咸鏡南道洪原の警察署に収監され、獄中で終戦を迎えた。後に、朝鮮建国準備委員会の副委員長となったが、左派勢力が優勢となったため辞任、韓国独立党に参加し、米軍政庁の民政長官、民議院議員として大韓民国政府樹立に貢献した。しかし、朝鮮戦争の際に、北朝鮮へ拉致され、平壌で死去したとされている。奇しくも、三・一独立運動の記念日が命日だった。韓国政府は安の功労を称え、1989年に建国勲章大統領章を追叙した。안재홍(安在鴻, 1891년 12월 30일 ~ 1965년 3월 1일)은 한국의 독립운동가, 통일운동가, 정치가이며 언론인, 역사가, 언어학자이다. 대한민국 정부 수립 전 건국준비위원회 부 위원장과 남조선과도정부의 민정장관이자 정부 수반이었다.安在鸿(韓語:안재홍;1892年11月30日-1965年3月1日),字景陸(韓語:경륙),号民世(韓語:민세)、又軒(韓語:우헌),韩国独立运动家、政治家。
朝鮮建国準備委員会(ちょうせんけんこくじゅんびいいんかい)は、1945年8月15日から9月7日までの連合軍軍政期に呂運亨などが中心となって朝鮮総督府から行政権を引き受けるために作った組職。略称は「建準」。概要=1945年8月15日夜、呂運亨は1年前の1944年8月に自分が結成した「建国同盟」を母体にして建国準備委員会(建準)を発足させた。委員長は呂運亨、副委員長は安在鴻が就いた。ちなみに「朝鮮建国準備委員会」という名称の発案者は安在鴻である。1945年9月4日には全体会議が開かれて、副委員長に弁護士の許憲を立てるなど執行委員改編があった。9月6日夜、建準は京畿女子高講堂で約1千名余が参加する中「朝鮮人民共和国」樹立を宣言し、共和国の政府組織(人民委員会)として発展的に解消した。
綱領 私たちは完全な独立国家の建設を期する。 私たちは全民族の政治的・社会的基本要求を実現することができる民主政権の樹立を期する。私たちは一時的過渡期において国内秩序を自主的に維持して大衆生活の確保を期する。

건국준비위원회(建國準備委員會)는 1945년 8월 15일부터 9월 7일까지 한국의 군정기에 여운형, 안재홍 등을 주축으로 일본으로부터 행정권(총독부에 5개 항을 요구하며, 치안권 요구)을 인수받기 위하여 만든 조직이다. 한반도 남부에는 여운형과 안재홍 등을 주축으로, 한반도 북부에는 조만식 등을 주축으로 결성되었다. 줄여서 건준(建準)이라고도 부른다.朝鮮建國準備委員會,是1945年8月15日到9月7日盟军托管朝鲜時期朝鮮左派人士呂運亨為中心的組織,欲作為交割朝鮮總督府行政權的過渡機構。
朴 一禹(パク・イルウ、1904年 - 没年不明[1])は、朝鮮民主主義人民共和国(北朝鮮)の政治家、軍人・・・第二次世界大戦以前は中国共産党員として中国で活動を行っていた人物であり、戦後の北朝鮮における延安派の中心人物のひとりであった。朴一禹(朝鮮語:박일우,1904年-?),朝鮮政治人物及共產主義者,延安派之一,後來被金日成處死。・・・1951年金日成以“平壤失守”和“作战不力”为由解除了延安派势力最大的人物、民族保卫省副相兼人民军炮兵司令武亭的职务。被认为是毛泽东个人代表的内务相朴一禹在1953年2月所任的中朝军队联合司令部副政委一职被崔庸健取代,3月朝鲜内阁改选时也被解除内阁内务相职务,改任递信相(邮政部长),8月朝鲜劳动党二届六中全会上在清洗朴宪永集团后又被免去中央政治委员会委员职务。1955年4月的朝鲜劳动党二届十六中全会上,金日成公开宣布朴一禹作为“反党宗派分子”,被开除出党,撤销党内外一切职务(崔庸健替代了他的位置)。最后被金日成处死[1]
安 昌浩(アン・チャンホ、안창호、1878年11月9日 - 1938年3月10日)は、朝鮮の朝鮮独立運動家。号は「島山」(トサン、도산)。안창호(安昌浩, 1878년 11월 9일 ~ 1938년 3월 10일[1])는 대한제국의 교육개혁운동가 겸 애국계몽운동가이자 일제 강점기의 독립운동가, 교육자, 정치가이다. 그의 사후 1988년 3월 21일, 24일 도산 안창호 선생이 공부한 구세학당 즉, 경신중학교와 경신고등학교(대한예수교장로회 통합에 소속한 장로교회 학교)에서 그에게 명예 졸업장이 추서했다.1919年三一运动后,安昌浩被选为大韩民国临时政府内务部长,与李东辉一起实际领导临时政府。1920年12月李承晚就任大统领后,安昌浩因与其意见相左于1921年5月被迫引咎辞职。李承晚被弹劾后,他曾被选为临时政府大统领。1932年4月29日尹奉吉在虹口公园炸死白川义则等日本军政要人后,安昌浩在上海被日本人逮捕,后被关押在西大门监狱,1935年2月10日被假释出狱。1937年6月28日,他再次被捕入狱,同年12月24日重病保外就医,1938年3月10日病逝。
金 奎植(キム・ギュシク、 1881年1月29日 - 1950年12月10日)は、大韓民国の政治家、教育者、独立運動家。1919年4月に大韓民国臨時政府の外務総長、8月に欧米委員部委員長、1921年に学務部大臣、1933年に学務大臣、1934年に国務委員を歴任。1940年10月 - 1947年3月3日 大韓民国臨時政府の副大統領、号は尤史(ウサ/우사)·竹笛(チュクチョク /죽적)が最もよく知られている。キリスト教徒で、教名はヨハン(요한/Johann)。김규식(金奎植, 1881년 2월 28일 ~ 1950년 12월 10일)은 대한제국의 종교가, 교육자이자 일제 강점기의 독립 운동가, 통일운동가, 정치가, 학자, 시인, 사회운동가, 교육자였으며 대한민국 종교인 · 독립운동가 · 정치가 · 영문학자 · 교육자 · 작가 · 시인 · 교육자 · 외교관이었다.1948年4月,金九往北朝鮮協商,取得一定共识,其後返回南方;1950年6月,在朝鲜戰爭中得到朝鮮人民軍保护,投奔北方;其后因病去世于平安北道。1990年代,被朝鲜民主主义人民共和国追授祖国统一奖。







×

非ログインユーザーとして返信する